Hälsningar från min sjukstugan
Alltså nu är det inte roligt längre! Fick som sagt ny antibiotika på måndagen. Som alla andra mediciner har den biverkningar. I normala fall brukar jag inte höra till den lilla % som reagera men nu: förlorat smaksinne, illamående, huvudvärk, energibrist.Pust! Som tur inte alla symptom på en och samma gång! Nu är halva dosen avklarad och imorgon ringer doktorn med mina provsvar, hoppas medicinen är den rätta!
Dagens topp är att Elin fyller 12 år!

Hade ordnat med en present jakt åt henne.Hon fick en ledtråd som ledde till följande med vissa inslag av telefonsamtal, väckningar och hon kom i mål! I tvättmaskin låg en ny telefon. Det var en nöjd fröken för det hade hon aldrig väntat sig.
Dagen till ära blir det mat hos mommo & moffa - fröken har beställt tre rätters, få se vad det blir. Själv fortsätter jag som de senaste dagarna - ta det lugnt och det är nog inte lätt, men då man andas som en .... bara för att man går upp med en hög kläder till vinden är det nog ett tecken på att det inte är som det ska vara.
Ha det bäst och kram!

Envis sort
Sällan och aldrig blir jag sjuk.Men nu har det nog slagit till ordentligt på mina luftrör.Började redan förra veckan då rösten försvann.Den hitta tillbaka först efter fyra dygn - stackars den som varit tvungen att vara utan mig. Helgen förlöpte relativt smärtfritt förutom kylan som kom till kvällen, kall in på märg och ben och temp nere på 35 grader. Eftersom sportlovet  skulle för min del firas i jobbets tecken steg jag upp och gjorde mig klar för att åka till jobb igår, märkte nog redan i bilen att det nog inte var någon bra ide. Ringde doktorn, fick en tid. Slutresultat: sjukskriven hela veckan, ny antibiotika ( en starkare och längre kur), blodprov för koll av ev mycoplasma, klamydia i luftrören och ett inflammationsvärde - svar får jag av min läkare per telefon på fredag. Det bästa med med att ha en egen arbetsläkare är att han "känner" till dig på ett annat sätt än om du besöker hvc och ny läkare varje gång.

Kyla- ja den kom ordentligt igår.Ni vet då man som liten simmade för länge och stod på stranden med blåa läppar och sa jag fryser inte, så kallt hade jag igår kväll. Yllesockor på fötterna, fleecejackan på, in virad i en filt med en värme påse med ytterligare ett täcke framför spisen och kylan frossar. Värmande kramar av Elin gjorde kylan ut härdig. Vips mitt i all kyla kom värmen med besked, tempen steg från 35 till 38,5. Vackert så! Just nu känns det bättre men så brukar ju febern komma tillbaka under dagen men vi hoppas att antibiotikan verkligen gör sitt jobb ordentligt denna gång.
Ha det bäst och njut av sportlovet!
Kram

Kärlek

Kärleken är att skapa ett vi utan att förlora ett jag.

Ha det bäst och kram!

Efter regn kommer sol

Igår ringde lärarinnan och hade funderingar kring läxor och hur hon gör dem. Berättade och funderade samtidigt mellan raderna på vart hon ville komma.Hon tycker att hon presterar så ojämnt.Här kan man ju då fundera ojämnt för vem - statistiken eller personligen. Kan bli så ur less på för mig sett "småsaker", alla har vi ju medvind och motvind i vad och hur vi presterar och hon är ju trots allt dödlig som alla vi andra.

Som ungdomarna säger idag: Skit på dig!

Solen kom idag i form av ett brev: Vi har blivit beviljade en stöd person åt fröken.Härligt, roligt och samtidigt meningsfyllt - för nu det som varit självklart att någon av ungdomarna gjort med henne, det kan de få som en framtida preferens.

Kom ihåg! Barn har mera nytta av förebilder än av kritiker.
Hemma hela veckan för rösten den håller inte för prat i stora mängder och får ingen guldstjärna för att helst försöka.
Ha det bäst och ni har väl märkt att våren den kommer sakta men säkert.Kram!

Hemma
Att vara hemma i ett tyst hus ensam med sig själv och sina tankar, det känns idag helt ok. Min röst är borta.

Mina tankar har snurrat som vanligt kring fröken och nu är det ju kalas som gäller.Det som jag fundera kring är frågan: Vad önskar hon sig? Ja, min första tanke var ett bra liv, att mötas med respekt och förståelse för den person hon är.Dessa tankar bottnar nog sig i hur hon igen en gång blev bemött av läraren. Förstår inte riktigt igen en gång hur hon tänkte. Meddela igår per sms att hon inte ska vara med i gymnastiken för hon vaknade med huvudvärk och hon har fått en tablett, då trodde vi att de skulle ha gymnastiken första timmen så jag skrev dit det. Men då visade det sig att de hade lektionen efter maten och fröken skulle vara med. Om man vaknar med värk så ligger den på lut hela dagen mer eller mindre, så har jag det.Ok , hon överlevde men orken var inte på topp resten av dagen - tack för det!!!!
Kan bli så utled på o kompetenta normalstörda personer och att jag förklarar, ritar och berättar gör  inte situationen annorlunda. Undrar om man borde ringa till skolan för allt, det är inte min stil att reagera på allt och lite till utåt men ibland undrar man om det skulle hjälpa. Knappast!
Själv vet fröken inte direkt vad hon vill ha, det är ju så att man idag köper allt eftersom de behöver något.
Kalas för sina kompisar ska det bli i bowling hallen på fredag tillsammans med Tony.

Efteråt god heter hemma. Våfflor med grädde & sylt skulle ju vara gott, får höra med henne vad hon tänkt att vi ska bjuda på.
Ha det bäst och kram!

Som så många andra
Kände redan förra veckan att någonting var på gång men visste inte när det skulle ske. Nu har det skett - mitt arbetsverktyg är borta, dvs rösten. Sällan och aldrig blir jag sängliggande men rösten den har tendens att försvinna. Nå det blir att vänta tills den behagar komma  tillbaka. Blir en hemma dag imorgon.

Vi har kört ett race med fotografier hos min mamma & pappa, kul att titta på gamla fotografier och visst är vi lika i tjej ligan!
Ha det bäst och kram!

Vilja - fjärilar - låst läge
Igår var det dags för simtävling. Heltaggade åkte vi iväg mot simhallen, väl förberedda med vilja.
Uppvärmningen gick bra, elegant och stilfullt for hon fram som en delfin. Sedan kom fjärilarna då hon fick veta att hon skulle starta på bana ett. Det går liksom bara inte för där finns ju de stora lamporna. Det blev låst läge. Hon meddelade sin tränare att hon står över fri och bröstsimmet men i stafetten är hon med. Trots att det var många timmars väntan på stafetten ville hon stanna kvar för mamma det är ju så kul!

Stafetten visade sig att flickorna skulle starta på bana ett. Kan meddela att jag höll andan. Hon gick ut som ankare. En efter en hoppade de i och när hon bröt vattenytan andades jag ut och såg på hennes simning att den var fylld med "lampskräck" inte alls det som vi är vana med att se men hon gjorde det! Stolt över henne för att hon modigt stod för sitt låsta läge och för att hon trotsa sin rädsla det är jag. Även Tobias var och hejade på flickorna som kom på femte plats av nio tävlande lag.
Ha det bäst och kram!

Wow!

Nu har det gått ett år sedan jag skrev mitt första inlägg om Bambi på hal is. Har lärt mig en del under året som gått men mera finns det att lära.Kul!
Ofta är det ett "tankekrävandetömningavkänslorskrivaavsig" som blir ett nytt inlägg - ibland är det fullständigt torka och ibland skulle man kunna dela med sig massor - som en berg och dal bana som livet i sig!
Vänner - vän dag - kärlek ja orden är många!

Vänner är som stjärnor, trots att de inte syns varje dag så vet man att de finns! Härligt att kunna fortsätta var man slutade senast ......
Min livskamrat

En bild säger mer än tusen ord!
Nya vänner på bloggen har jag även fått, trots att jag inte träffat er så får man känslan av att man känner Er - tack för att Ni finns!
Ha det bäst och kram!

En trogen vän

Pelle prins - en rashund, dvärg, strävhårig, tax, trogen bakom ryggen sovare, fottvättare, alltid redo för ute vistelse ( om det inte regnar för mycket och är riktigt kallt), köra bil kompis - ja listan kan bli lång. Han tillbringar dagarna på mommo & moffas dagis och man kan säga med STORA bokstäver att han mår som en prins!!!! Nu ska det lekas en liten stund med grisen Nasse innan min fot tvätt och zzzzz. Under täcket med huvudet tillsammans på min dyna - en trogen vän!
Ha det bäst och kom ihåg att kramas!

Kärlek

Det vackraste smycket jag har burit runt min                hals är mina barns armar.
Har haft en ovanlig vecka - inga möten!Underbart att endast få mysa hemma. Efter en lugn vecka fick jag inspiration till att städa i mina pyssel saker skåp, tyger, garner, bokhylla - det ena gav det andra! Samtidigt planerade jag i tankarna vad vi ännu ska göra under våren på jobbet.
Ha det bäst och kram!

Tid
Tid är dyrbar. När Elin var mindre och de talade om för mig att vi skulle vänta på att talet skulle komma, vänta på och vänta på........... Innerst inne förstod jag säkert redan då att tiden är dyrbar. Vi har inte tid att vänta. Jo jag vet att man kan vara normalt försenad i talet men redan vid två års kontrollen förstod jag att allt inte var "normalt" men  ok jag väntade över sommaren. Sedan började utredningarna. När jag blickar tillbaka på åren, tiden man satt på att vänta, ringa, få olika besked, att mötas av människor som man funderar på om de fått jobbet på lotteri eller om de bara allmänt är bittra på livet, slag i ansikte, ja listan på motgångar  blir lång. Men alla dessa motgångar, slag, bittra människor, motvindar  - troligt men sant - de har stärkt mig till den människa jag är idag. Med allt detta i min ryggsäck känner jag mig lycklig.Lycklig över att jag är utvald att orka, kunna, ha möjlighet, få dela detta med min familj för -jo vi är alla i familjen på ett eller annat sätt involverade i Elin. Hon är ju vår dotter och lillasyster - en viktig del i vår familj!

En familj som håller samman är oövervinnerlig!

Ha det bäst och kram!

Adrenalinkick
Igår var dagen då  jag mötte "stora chefen för skolvärlden" - en helt vanlig man,  50+ med ett brinnande intresse för fotboll. Var taggad till max och beredd. Väl framme då jag stiger ur bilen svänger mig om kommer frökens rektor från skolan gående och tusen tankar snurrar i huvudet. Ska han vara med? Vad gör han här?Pulsen steg med rekord fart!!!!!Drog efter andan många gånger samtidigt som tankarna snurrade. Tur att jag fick vänta på hissen och lyckades samla mig till en del. När jag stiger ur hissen möter jag rektorn som är på väg ner efter att han hämtat post från kansliet - kunde nästan höra hur pulsen återgick till normalt tempo.
Mitt möte gick bra. Väl förberedd , med kunskapen i ryggraden om mitt barn kunde han inte annat än förstå, notera och samtycka. Nu återstår det att se resultat! Vi skildes med gott mod och löfte om att vi träffas igen och  det här blir bra! Nu har jag nått mitt första delmål för i år och det känns underbart! Gick på gatan som en  vinnare av en fin vinst!

Ha det bäst och kram!