Att möta vardagen igen var lugnt. Tidsperioden efter semestern fram till höstlovet har varit intensiv. Började direkt med övertidsdagar, tankar som snurra kring jobbet och renoveringsgrejen - är allt som det ska, var ska alla saker vara......nya barnen kommer även en del gamla - alla som glittriga oslipade diamanter, tiden rusar måndag och fredag på jobbet känns det som, vart tar tiden vägen? Intensiva dagar - njuter av mitt jobb till fullo och tycker varje dag är en utmaning! Härligt!
Sedan började Elin i högstadiet. Förarbetet gav frukt! Kändes genast nästan för bra för att vara sant . Har levt i nästan en overklig värld kring hennes skolgång. Har talat om att vi surfar på en helt underbar våg som håller ut och håller ut............ Känns som en dröm, vill inte vakna upp! En liten väckning kom veckan innan höstlovet. De hade bytt platser i klassen. En rolig grej och inte direkt så jobbig men .....hon blev placerad bredvid en som har "ljud" dvs ljud som varken du eller jag skulle ge någon nämndvärd tanke eller överhuvudtaget höra.Vi diskuterade saken hemma och jag lovade kontakta skolan. Kontaktade läraren på måndag genom mail - kort och sakligt! Fick till svar att vi kan ju vänta och se! Kanske hon vänjer sig. Kontaktade igen och meddela att vi väntar inte och ser utan hon ska byta plats, vi vill ju att det ska fortsätta att gå bra. Nu ska de byta plats på måndag! Ropar inte hurra innan hon kommer hem på måndag och säger att nu!
Simningen saknar hon en del tillika som det är en lättnad eftersom hon inte ville tävla. Golfen är i baggen tills inneträningarna börjar och vem vet kanske hon tar en runda ännu innan snön kommer för att stanna. Hormonerna och humörsvängningarna de kommer och går.
Det var väl inte så intensivt kan man tänka men det var ju inte allt. Världens bästa föräldrar bor ju sedan 6 år tillbaka vägg i vägg med oss.
Där har pappa blivit opererad i handleden, det gick bra men såret ville inte gå fast utan det tog sin tid innan han fick sluta springa på sjukhuset och byta förband. Sedan har han fått en "skada" i foten som undersökts med kontraströntgen eftersom han har pacemaker. Operation väntar och han ska använda kryckor tills - hm hur lär man en gammal envis karl att förstå sitt eget bästa? Beundrar min mamma som får ta smällarna, ni vet ju hur en karl är med en enkel förkylning! Hon vrider nog järntråd vissa dagar. Men lika varm, god och glad är hon för det. Tänk vilken tur att just hon blev min mamma!
Mamma själv har fått en "grym" värk som de inte kommer på varifrån det kommer - utredning pågår. Hon kan inte ens sticka som hon "älskar". Förutom det har hon ju värk och listan på krämpor kan bli lång men att hon skulle gnälla eller klaga - aldrig! Hon är nog en riktig järn lady! Vi hjälper och tar en dag i taget. Underbart att ha dem nära och kunna ge tillbaka en hjälpande hand, för de har och hjälper fortfarande.
Höstlovsdagarna var ett nödvändigt
andningsrum som fick mig ner till noll och fulladdad av ny energi men i en annan skepnad än veckorna innan då jag gick på fullvarv, förstår inte alltid varifrån jag tar min energi - det är nog inbyggt. Är född pedant, noggrann, effektiv, planerande och utförande. Det händer och sker! Inte som en gummiboll utan som en fotboll med målet i sikte.
 |
| Blicken på Christopher är noga påsatt. |
Ha det bäst alla ni som läser detta och kram!
