måndag 25 november 2013

Underbart att vara....

Ja, min röst försvann  redan på tisdag eftermiddag på jobbet. Bet ihop och fixa dagen men väl hemma började tysta leken. Behöver knappast berätta vem som vann flera dagar i följd. Att bara tappa rösten är nog ingen panik men då det är ditt verktyg på jobbet så stannade jag hemma resten av veckan. Trots den ohållbara rösten tog jag mig på utvecklingssamtal med Elin och Tony. Innan själva mötet hade vi träff med special lärarinnan på skolan var vi gick igenom frökens individuella läroplan. Blev nöjd med texten, funderingarna kring hennes skolgång och ja - vi var på samma våglängd. UNDERBART! Sedan när vi mötte Elin, hennes assistent och lärare byttes "pratroller". Elin funderade med läraren om vad de andra lärarna skrivit och sagt om henne. Det som gav henne ett stort leende på läpparna var gymnastiklärarens kommentar: Duktig flicka som försöker, är med och fungerar i grupp. Wow, är det sant? fundera Elin. Yes!
 
Så långt är vi nöjda -  ja mera än nöjda. Efter alla år med kämpa, kämpa, kämpa, motgångar, motvind, "gökar", tårar, hårda ord, samtal ja listan kan bli lång, så känns det som en huvudvinst inom skolvärlden. Men det betyder inte att jag lutar tillbaka och tänker nu rullar det, nej kampen fortsätter. Nu gäller det att behålla läget och se till att de fattar galoppen!
Pelle prins
Inte så glädjande besked fick däremot min mamma. Hon har fått muskelreuma och äter nu kortison. Hon den positivaste människan på denna jord tyckte att : oj vad skönt, det var det jag gissade och nu vet vi. Det är ju inget man dör av.
Hm!?! Hoppas verkligen att jag inte fått alla dåliga gener av mina föräldrar.
November - Movember till ära så var det endast Tobias i vårt hus som antog utmaningen med att inte raka sig. På tredje veckan sa han: nu räcker det! Tony skulle inte klarat tre dagar heller och hur gärna Christopher skulle försökt så skulle det nog tagit honom ett år för att komma till den växten som Tobias fick på tre veckor. Olika är även "hårgenerna" delade.
December är på intågande och allt vad det innebär. Vi började redan i helgen lite smått med några stjärnor och en tidig julklapp - nya ( se bilden )till vårt fönster.
Tro hopp och kärlek
Ha det bäst och kram på er!


måndag 18 november 2013

Pulshöjare

Snacka om att få en ordentlig pulshöjare på vägen till jobbet. En stor älg valde att korsa vägen precis framför min bil. Bromsade hårt, tänkte att jag tar den i baken och vips var den förbi med  ungefär 20 cm marginal. Både jag och älgen fortsatte vår färd framåt, samtidigt som vi tummade på att inte träffas "på detta viset". När jag steg ur bilen kom reaktion, hade en aning skakiga händer men jag drog några djupa andetag, tog min väska och dagen började på jobbet.
Känner lycka över dotterns skolprestationer, hon kom hem med en 8 i matematikprovet!
Christopher har nog nedräkning trots att det återstår en del ännu, men han är på rätt sida. Han har alla kurser avklarade med godkänt och är just nu och ända fram till jul på arbetspraktik.
Tobias har lagt fotbolls skorna på hyllan men ligger inte på latsidan för det utan idag var det gymmet med killarna och så får vi ju inte glömma finmotoriken på tangentbordet som övas varje dag. Kan sedan meddela att övningskörningen inletts....vart har tiden tagit vägen?
Njuter av måndagen med många ljus, varm svartvinbärssaft och hundens sällskap! Gör mitt bästa för att rösten inte ska ge mera vika än den redan gjort!
Ha det bäst och kram på er alla!

söndag 17 november 2013

Prioritera

Ja vad ska man säga. Har jag legat på latsidan, haft fullt upp eller skrivtorka? Egentligen inget. Har bloggat i huvudet men inte fått ner det, legat på latsidan -absolut inte, haft fullt upp kan jag inte heller påstå mig ha eller haft. Livet har helt enkelt sin gilla gång och jag följer den.
Hade höstmöte bland många tomtar, alla handgjorda.

Underbara!



 
Fröken fick byta plats och nu är det frid och fröjd. De hade en konsert på skolan och assistenten såg genast efter första låten att ljudet var för "hög" för att Elin skulle klara av situationen. De valde att lyssna i korridoren istället. Känns skönt att veta att det fungerar på skolan. Vi har utvärderingssamtal inkommande vecka och det ser jag framemot att ta del av - spännande. Första konkreta infon från alla inblande på nya skolan. I övrigt lever hon livet. Känns skönt att veta att just nu är läget stabilt. Hon mår bra, man ser henne knappt vissa kvällar eftersom hon funnit ett nygammalt intresse i hästarna. Hon stiger upp innan sju på helgerna för att få vara delaktig i morgonbestyren med hästarna - det kallar jag att vilja. En vecka då Tony körde kvälls skifte fick även jag vara på stallet. Det värmde mitt hjärta då jag såg hur både hon och hästen njöt av varandra. Sedan är hon ju inte heller rädd för att ta i.
Kan säga att jag sover bra om nätterna. Bäst att passa på man vet ju inte när det vänder.

Vi gjorde en sväng ner till havet med Tony idag för att se hur vinden drog fram. Kan säga att det finns inte så mycket pengar så att jag skulle ha satt mig i en båt och gett mig ut.
Just nu märker man att det är mörkt , mörkare och mörkast på kvällarna. Skulle gärna ta en halv meter snö som skulle lysa upp det mörka på utsidan, inne får man lysa upp tillvaron med ljus, brasa och smålampor. En sak som är positiv med den milda förvintern är elräkningarna. Inga batterier på ännu så elmätaren snurrar i sakta fart.
Denna helg har jag fått gå till dukat bord båda dagarna. Ena dagen hemma hos mamma & pappa och idag hade Tobias med Jennie fixat tortillas och diskat, helt underbart! Själv har jag börjat fixa till julklapparna och nu återstår det endast några få. Tony deltog med att föra upp färdiga paket i säcken.
Inkommande vecka ska vi inleda julsånger på jobbet för om två veckor har vi julfest!
Ha det bäst och kram!