Still alive.....
Som jag skrev för många dagar sedan har min agenda bestått av möten, funderingar, framtiden och däremellan  har jag tankat styrka, kraft och tålamod och fixat vårt sovrum. Nu har sovrummet blivit färdigt, jag har avslutat språknämndsmötena med att vara sekreterare och nu återstår eventuellt endast ett möte på det projektet, blev invald till en ny styrelse i höstas ( barnträdgårds lärarförbundet  och satt på första mötet i veckan - lyckades vara osynlig och får sitta med som passiv medlem första året. Vi har kommit igång med talterapin med Elin efter juluppehållet och har nu prickat in dagar hela våren, psykologbesöken gjorda återstår endast för mig att få veta resultatet på tisdagsmorgon - förberett mig med funderingar och saker som jag vill att hon ska ta ställning till inför byte från låg till högstadiet. På jobbet har vi haft skidvecka och ska så även ha inkommande vecka med en toppdag på onsdag med vimplar,varm saft & pepparkakor och medaljer.

Även inkommande vecka bjuder som tidigare veckor på möten - möte med psykologen, Styrka genom nätverk inleder vårtermin och där fortsätter funderingarna kring handledningsbroschyren som vi ska formgiva samt att få diskutera som mamma med andra mammor, Fjällklubben Tammitieva ska också mötas och fundera kring årsmöte i februari där min roll är: ordförande - skrev historia inom föreningen då jag för två år sedan steg till som första kvinna.Stugan uppe i Äkäslompolo  ligger mig varmt om hjärtat och har en avkopplande effekt på mig. Veckans sista möte blir i Vasa och sjukhuset där. Vi ska hela eftermiddagen ta del av åsikter, problem och funderingar kring  olika program som Elin använder i sin dator både i skolan och hemma - hennes hjälpmedel som vi själva bekostat. Hm vilken annan elev bekostar sitt skolmaterial kan man fundera men det kommer upp på ett senare möte jag ska har följande vecka med skoldirektören. Brist på att fylla mina kvällar och tankar - knappast!

Läste på datorn om en flicka som skrivit om sin mamma på följande sätt och kände igen mig: "Om min mamma fick betalt för varje timme hon kämpat för mig, ringer, springer på möten osv. Då hade hon varit rik nu".

"Det är ingen fel på min diagnos, det blir bara fel när personer inte förstår sig på den".
När okunskapen finns, fördomarna, förutfattade meningar, när man tror att man vet och förstår. Ja då kan mycket bli fel.När man som mamma vet hur du fungerar rätt hyfsat - ful lärd blir man aldrig, så får man försöka att ligga steget före. Jobbigt? Jo, men det som kan kännas värst är när de man tror att ska förstå bäst visar sig fullständigt oförstående och tror sig vara något och kommer med spydiga kommentarer - det sårar och känns.Att de sedan också öppet gör Elin ledsen på grund av sin okunskap  - det gräver djupt! Men tur är ju att man får ignorera men såret finns ju då redan där!
Denna dag som är en vacker vinterdag ska jag gå med Elin på sim fest!
Ha det bäst och kram!