Ett steg före.....

Imorgon är det dax igen för möte, inte ett vanligt möte utan ett möte som man helst ska ligga steget före de andra.

 Jag måste veta vad vill vi, hur har det gått, hur mycket har vi kämpat,hur har hon det,hur mår hon,trivs hon, vad ska vi tänka på inför nästa skolår......

Allt detta ska funderas på, tillsammans med oss föräldrar, rektor, lärare, speciallärare ,assistent, talterapeut och spindeln i nätet - rehabiliteringshandledaren.

Brukar nämna mig själv som "jobbig mamma" och det står jag för, om inte jag är jobbig för mitt barn vem är då det?! Man lär sig på den kringelkrokiga vägen att inget kommer gratis! Är ständigt

 på jakt och vakt att allt ska gå rätt.När man tänker tillbaka på alla papper,strider,funderingar och "dumma" människor man mött under åren så förstår man inte att krafterna räckt till men som tur har jag en man vid min sida som tar vid när tårarna flödar över. Tårar har runnit,rinner och kommer att rinna!Har man lätt för tårar så har man!

Skäms inte för att var lättgråtande av mig - det lättar på trycket!Men ibland önskar man att de skulle kunnat komma senare.....

Att jobba för vårt barn och hennes rättigheter har gett mig ett bredare perspektiv på livet, det är en erfarenhet som jag inte skulle vilja byta ut!

  En glad fröken som har livet framför sig!

Att som förälder ställas inför faktum att ens kära barn för resten av sitt liv kommer att behöva extra hjälp och stöd och att han/hon och hela familjen kommer att få möta en hel del svåra frågor är inte en lätt match. Emily Pearl Kingsley har skrivit en otroligt bra och beskrivande dikt om hur det känns för att även andra ska få en bild av hur det är. Det känns just precis som i dikten nedan:

Välkommen till Holland

Så här är det: Att vänta barn är som att planera en sagolik 
semesterresa till Italien. Du köper guide-böcker och gör upp underbara 
planer Colosseum, Michelangelo, gondolerna i Venedig. Du lär dig några 
 användbara fraser på italienska. Allt är mycket spännande. Efter några
 månader av spänd förväntan är det äntligen dags. 

Du packar dina väskor och så far du iväg. Flera timmar senare landar
 planet. Flygvärdinnan kommer in och säger :”Välkommen till Holland”.
 ”Holland”!?!, ropar du. ”Vad menar ni med Holland? Jag har beställt
 en resa till Italien! Det är dit jag ska, i hela mitt liv har jag drömt om 
 att komma till Italien”!

Men flygresan har ändrats, ni har landat i Holland och där måste 
du vara kvar. Det viktiga är att de inte fört dig till en hemsk, ful och
 smutsig plats full av pest, svält och sjukdomar. Den är bara annorlunda. 
Så du måste gå ut och köpa nya guide-böcker, och lära dig ett nytt språk.
 Och du kommer att möta helt nya människor som du aldrig skulle ha 
mött annars. Det är bara en annorlunda plats. 

Tempot är långsammare än i Italien och det är inte så tjusigt. 
Men när du har varit där ett tag och återhämtat dig så ser du
 dig omkring…och börjar lägga märke till att Holland har väderkvarnar…
och att Holland har tulpaner…och i Holland finns till och med målningar 
av Rembrandt. Men alla du känner är upptagna med att resa till och 
från Italien…och de talar vitt och brett om hur underbart de hade där. 

Och resten av ditt liv kommer du att säga ”Ja, det var dit jag skulle 
ha rest. Det var det jag hade planerat” Och den smärtan kommer 
aldrig, aldrig någonsin att försvinna! Därför att förlusten av den 
drömmen är en mycket betydelsefull förlust. Men, om du ägnar ditt
 liv åt att sörja över att du inte kom till Italien, så blir du aldrig fri att
 uppskatta och njuta av allt det sällsamma och det underbara, med Holland."

Emily Pearl Kingsley

Beskrivande! Kommer ihåg då vi gick in med en frisk flicka till foniatern  och kom ut med en diagnostiserad flicka!Då var hon just fyllda 3 år!
Nu ska jag förbereda mig inför mötet......ska ju vara steget före.......
Kram