Det här är livet
Denna by här uppe mitt i skogen - tänk sådan energi detta ställe kan ge.Vi piskade madrasser,dynor och dammade täcken innan vi tog på oss vandrarskorna för att dra ut på en härlig vandring i skogen var vinden och vattnet var de ljud vi hörde förutom skratt.
Vi gick mot Varkankurulaavu längs plankor uppåt,uppåt och över vattnet som forsade.

Detta ställe är Äkäslompolo - var vi samlar kraft.
Ha det bäst och kram!

HÖSTLOV
Äntligen!
Direkt efter jobbet igår satt jag mig i bilen tillsammans med Tobias & Jennie , vårt mål var att hinna ikapp bilen som startat några timmar tidigare med släpvagn och resten av gänget inklusive mamma & pappa.Vårt slutmål var Äkäslompolo och Tammitieva.Efter många timmar i bil och besök på Ikea med de obligatoriska köttbullarna med beasås och franska nådde vi vårt mål efter 630 körda kilometrar.
Den första dagen bjöd inte på det bästa väder men vad gör väl det då man har en del som ska fixas inomhus, allt som är gjort är hemåt......tvätten tvättad,stora skrubben städad och påfylld med diverse,fönster tvättade, sofforna med innehåll vädrade och piskade,tvättrumstak tvättat,väggar spacklade......listan blev lång och allt var inte med.

Nytt för i år var temat:Halv åtta hos mig men vi kallar det hemma hos oss klockan fem.Först ut var mommo,moffa & Elin.Vi fick njuta av tunnbrödsrullar med fyllning, skinkfrestelse med kokta morötter och till efterrätt plättar med grädde & äppelmos.Dricka var vitt eller rött vin, vatten eller mjölk. Många skratt,skämt och sånger hördes kring bordet och besök i värdarnas rum blev det också. Maten var utsökt och roligt att få gå till ett vackert dukat bord.

Mums så gott det var!Tack till kockarna! Morgondagens kockar är Tobias & Jennie, lycka till åt er.
Ha det bäst och kram!

Glädje
Tala om glädje när jag ikväll upptäckte att Vasanejdens epilepsiförening har en läkare som ordförande och var med i föreningen som mamma!Hon var en vinst ikväll till allas våra frågor och funderingar.

Delar med av min glädje jag känner just nu.Sedan blev ju inte kvällen sämre av att jag fick dela den med min  man och en "gammal " vän. Ha det bäst och kram!

Listor,listor
Tänk att det alltid ska bli så här.Veckorna innan höstlovet - kalendern fullproppad! Allt från kurser till tid för brynplockning och skolmöte.För att hålla koll på alla tider hit och dit så brainstorma jag för en vecka sedan till förra veckan för att för denna vecka göra likadant.Just nu är jag på vinnande sidan, listan är kort för morgondagen : jobb, brynplock och sedan för mig ett nytt möte i agendan: Epilepsiföreningen håller en familjekväll , var man får ställa frågor,komma med funderingar och umgås, kunde i vårt fall inte komma mera
lämpligt.

Elin har även funderat på :mamma när ska du börja packa? Ja du, två väskor är nu fixade - bra så och bykkorgen tom så med bra tur har jag allt rent då kläderna ska fixas i väskan. Ha det bäst och kram!

Känner doften av höstlov
Ännu fem nätter ska vi sova, sedan blir det att styra bilen norrut som vi gjort i många år.Det hör till att vi njuter av höstlovet i Äkäslompolo/Ylläs.
Ny program punkt för i år är :Halv åtta hos mig.Alla par ska i tur och ordning stå för middag som ska bestå av förrätt, huvudrätt och efterrätt.Kocklistan är färdig men alla menyer är inte klara, lite finslipningar kvar.
Ha det bäst och kram!

SORG
Idag var dagen då vi skulle föra tillbaka vår sommarkanin Nisse.Som jag tidigare berättat delegerade jag uppgiften för att skiljas från en vän utan tårar .......Eftersom det är jag som tagit honom mest ifamnen och gosat med honom förstod jag i ett tidigt skede att föra tillbaka honom det skulle mitt hjärta inte klara av trots att det är en kanin.

Otroligt stolt över att Elin klarade av uppgiften tillsammans med Tony och Tobias det är jag.Hon grät på morgonen men intalade sig att det blir bäst så här och bestämde att om två veckor ska hon besöka Nisse med mommo & moffa.Härliga barn!
Ha det bäst och ja det regnar ännu!Kram

När världen brister

Äntligen torsdag och jag kan andas ut!

Med måndagens läkarbesök fick vi en ny hyresgäst. En positiv typ som nu då ska husera hemma hos oss i Elins hjärna under hennes tonår.Det är en typ som hyr in sig en tid för att försvinna vid 16 års åldern.Den typen heter Rolandisk epilepsiHar vi tur så kan det vara så att anfallet hon hade den natten i september är det enda som hon någonsin kommer att ha haft och ha.Har nu googlat en del men just nu är mitt känslokonto upp och ner det liksom rinner över.Jobbigt för en mammas hjärta att se hur det egna barn ska drabbas.

Tisdagen började jag hos min tandläkare som gör tandläkarbesöket till ett nöje.Hon höll på en timme,gav mig beröm om hur duktig jag var som stod ut med hennes grävas längst bak och allt detta utan bedövning. Har lärt mig slappna av och sätta tankarna på annat håll.

Sedan jobb och som tur har jag mina föräldrar nära, mamma fixa mat åt gänget för kan passa på att meddela att min man har kvällsskift denna vecka som han inte haft på typ 14 år så tala om att det känns avigt. Hem fort efter jobbet för en tugga mat för att sedan få träffa andra mammor med fötterna i fotbad.Problemen vi delade med varandra var allt från lössinfolappar från skolan till hur barnen ska klara av vardagen till hur mycket man får jobba för att få det man egentligen har rätt till men ingen erbjuder!Härlig kväll som alltid,tack till Er som var med.
Onsdagen började med att jag helt normalt fick åka till jobbet utan övrigt,fick efter jobbet besöka frissan för att sedan igen snabbt få i mig mat för att hämta Jennie för att sedan åka på kalas till Larsmo ( en av barnens tre kusiner fyllde 15 år) Hade tidspress eftersom jag skulle förbereda mig inför morgondagens Elin möte på skolan.

Torsdag började med tidig väckning - morgonskift.
Möte på skolan med rektor, lärare,assistent,speciallärare,talterapeut,rehabiliteringshandledare och vi föräldrar. Summerar och funderar att på vilket pip sätt ska man få dem att verkligen förstå, riktigt på riktigt!
Ok förstår att eftersom det inte syns på utsidan så finns det inte eller......sucka mitt hjärta men brist inte.
Vår rehabiliteringsledare från Vasa är en guldgruva som just tar i där det behövs, sätter dem på pottkanten , ger dem saker att fundera över i undervisningen varje gång och jo en del går hem en tid........Idag var en av funderingarna om hon hade något konkret att ge dem hur de ska gå till väga med en liten fröken som är på väg att bli tonåring men samtidigt har en diagnos- men halloooooooo hur är tonåringar ( en stor del)?Jo som vädret-varierande.Hur i pip ska vi kunna ge dem en handbok - med titeln: Elins övergång från liten flicka till tonåring . Det vet ju ingen,det står ju inte skrivet.
När jag skulle berätta om hennes "typ" som flyttat in i hjärnan....då rann det över i mina tårkanaler.Stämningen som följde var - inte långt från begravning, även rektorn hade en klump i halsen. Försökte hindra tårarna men när det rinner över så blir kinderna blöta.
Lyfter på hatten för Marika (rehabiliteringshandledaren) och Eva (specialläraren)
som förgyllde mötet med förståelse samt Johanna  (talterapeuten) som känner vår fröken och hennes språk.

Vägen upp är inte lätt men med rätt hjälp och mycket stöd så tar vi ett steg i taget.

Veckans goda att varje kväll får höra: Mamma jag tycker om dig

Veckans komplimang: Du har ett vackert hår och det gråa klär dig och betyder att du har livserfarenhet
Veckans dementa:veckohandla idag efter mötet och kom på vid kassan med hälften uppplockat på bandet att chipsen, de var inte med! Tar dem imorgon istället från butiken mitt istan.

Att vi är två som delar på vardagen känns fint - LYX!
Kan även berätta att det regnar för ovanlighetens skull - smile!

Ha det bäst och kram!