Hej mitt vinterland

 Så rent och vitt samt ljust med snö. Vi har inte vandrat runt i terrängen som vi ofta brukar göra när vi besöker stället den här tiden på året.

 Vi har haft underhåll vid stugan, fyllt på förråd, bytt en ytterdörr, isolerat herr toaletten och vilat ut. Sovit långa nätter, ingen väckarklocka och ätit gott!

 Rofyllt, skönt, underbart och alldeles fantastiskt!

Ha det bäst och kram!
Imorgon styr vi bilen hemåt för några nätter innan följande äventyr.

Hektiskt

Full rulle och vi sitter mycket i bil just nu!

Jyväskylä ponnytrav 6.10. 2019

 God morgon i tidig arla stund. Gäsp! Redan 5.30 står flickorna redo för att styra kosan mot Jyväskylä.

Vinst för Ofelia och Eveliina, en överlägsen sådan. Härligt!

Så stod Elin och Hurtiga på startlinjen. De gick ut som fjärde ekipage. De gjorde bra ifrån sig, körde förbi några ekipage för att leda en del av loppet för att sedan bli ikapp körda av ekipage med bättre tider bakifrån. 

 En fjärde plats med en officiell tid att ta med sig till följande tävling. Underbart!

Ny vecka och nya funderingar. Packa väskor för Elin och flickorna som ska styra kosan mot Boden/Sverige för tre veckors praktik.

Framme efter 500 km och 8 timmar. Att de har vägarbete mellan Uleåborg och Torneå med flera etapper med endast 50 km tillåten hastighet, suck! Vi kör ju ändå endast 80 med transporten, men 50... Fikabröd, sockerdricka, rosa bandet kampanj och chipssorter som inte finns hemma, vi kräver inte så mycket annat när vi sjunker ner i soffan.

Ingen rast och ingen ro för Elin. Pang på och praktiken inleddes direkt. Själv njöt jag av att se ut genom fönstret var tjugo unghästar lekte, ro för själen.

Boden fyller 100 år i år. Tony fångade ljusskylten i farten då vi hämtade hem pizza fredag kvällen till ära. Mums!

Lördagen kom och jag träffade denna lilla kille på travbanan. Hurtigas gamla ägare ville gärna komma och titta på när hon tränade. 

 Hurtiga uppförde sig exemplariskt och imponerade gamla ägaren över att hon var så lugn. Bra lärare både tvåbent och fyrbent.

Stugan och området! Här kunde man gärna vara !

Perfekt choklad åt Tony och jag som gillar ränder gillar gilla även dessa kolagodis.

Vi vidgade även våra vyer med biltur runt i Boden.

Så blev det dags för oss att styra bilen hemåt. Kvar blev Elin och flickorna i ett lätt snötäckt landskap.

Tänk att även denna gång stannade vi på Ikea, det gick snabbare än snabbt!

Måndag morgon! Vardagen mötte oss med en del göra. Vi passade på att fixa till flickornas hage inför vintern samt började packa för nästa resa som vi skulle göra redan på onsdag. Joooo, vi nöter väg!
Efter 600 km nådde vi Äkäslompolo uppe i norr.

Här har vi isolerat wc golv samt avloppsrör, bytt en yttre dörr,eldat skräp ved ute och fixat lite ett och annat. Här är alltid så skönt att vara!
Snö, snö och vackert vitt blir det i träd och på marken. Kallt med dopp i älven!
Hälsningar från

som just nu är på olika orter! Spelar ingen roll var de finns fysiskt för de är i mitt hjärta - alltid och ständigt!

Ha det bäst och kram!

Även min mamma och pappa hängde med hit upp!

Hej oktober 2019

Mitt liv , min historia och det går fort!

 En solig lördag i september var det öppet hus på dotterns skola. Vi träffade på denna charmerande damen som deltog i match showen. Så gulliga är dessa fyrbenta vänner men vi har nog bestämt att vi ska nog inte ha någon ny.

 Dessa två....så mycket kärlek och harmoni . TERAPI när den är som bäst!

 Tvära kast i vädret från en dag till den andra.

Ekipaget deltog i terrängcup, var alla var en vinnare. Det är kul med variation.

 Kommer man hem så får man nog räkna med att det blir nog en sväng till stallet. Även killarna tycker det är lite småkul, de har ju trots allt gått i ponnyklubben då de var mindre.

 Hm! Ingen bastu utan hopp i från sidan med huvudet före. Har själv blivit sämre på den fronten att simma direkt från sängen på morgonen. Sätter det på man har blivit äldre konto.

 Att få bevittna detta, värmer ända in i hjärta roten. Kärlek mellan hästar!

 Sedan har vi även hunnit en sväng till Uleåborg. Magnetröntgen av min rygg. Klaustrofobi som jag har.......Stolt kan jag berätta att jag fixa det utan lugnande i en timme. Under kan ske! Besök till ryggortoped och vi konstaterade att det är en bestående, synlig skada i min rygg men eftersom jag fixar vardagen än så länge någorlunda med hjälp av en liten mängd värkmedicin så undviker vi kniven. Ryggen vill de inte operera bara för opererandets skull.Härligt! Vi kör vidare och .....

 Så kom årets maraton lopp för ponnysar. Ofelia gjorde det igen! Hon VANN!

 Ingen rast och ingen ro! Travtävling följande helg igen och då blev hon snuvad på konfekten men 10 cm. Nöjda över loppet var vi i alla fall. Bra jobbat!

Glädjande nyhet eller.....

Den pojkvännen vill vi nog inte ha hem på besök.

 Så har vi då även kommit till den dagen då Hurtiga ska göra sin debut ute på tävlingsarenorna. Nervös? JA ! Men det går nog bra. Ska bli kul att se var hon står. Sedan är det att fortsätta därifrån. 

 Ofelia och Elin blev fotograferade från alla håll och kanter av en fotograf senast vi var i Seinäjoki. Hon fattade tycke för teamet.
Ha det bäst och kram!

Det längsta

Får rikta ett stort tack till er alla som besöker min blogg trots att den inte "spottar ut" nya inlägg just nu särskilt ofta. Så här långt mellan inläggen har jag nog inte haft tidigare.
En kort uppdatering sedan sist.
Mycket häst har det ju så klart varit samt en hel del vi nöter väg.

För att en häst ska få börja tävla som ung behöver man mäta höjden så att de håller måtten. Det har vi nu fixat och vi väntar nu på att det ska komma ett bra tillfälle för oss så att vi ska få starta med Hutiga som är tre år och alldeles lagom hög.

Hästar, jo! Det är en känsla att gå på dessa depåområde och andas in doften av adrenalinstinna hästar. Ofelia laddar upp på sitt egna sätt - chillar!

I Seinäjoki den 30 augusti blev det en fin tredje plats med ny rekordtid. Med oss hem kom även den goda vännen Dynamit. Så goa!

 Ingen rast och ingen ro. Trav igen 31.8. Denna gång tävlades det i Härmä.

 Det blev en vinst! Hon ledde från start till mål! Även denna dag blev det nytt rekord.

Kalla oss småknäppa eller tokiga! En tredje dag på trav. Den här gången for vi som åskådare till 100%. Elin blev tillfrågad om hon ville dela ut priser och visst kunde hon det. Tiden flöt på och vips hade vi varit på hela travet från början till slut!

Nöta väg! Det är vi duktiga på. Måndag 2.9 besökte vi VCS med min man. Han fick besöka läkare som diskuterade och konsulterade om hans diskbråck. Vi drog en lättnads suck när det visade sig att ingen operation i detta läge. Yes! Vi fortsätter och hoppas att det blir bättre.

Vi vilade bilen några dagar för att på torsdag styra den mot Åbo. Vi körde hit och dit och hit igen för att uträtta en hel del ärenden tillsammans med killarna. Även Elins skräddare fick besök, alltid lika roligt att träffa Niclas. Tänk vad vår ankdamm är liten! Han och Tony var i militären för över 30 år sedan och nu har de mer eller mindre tagit upp kontakten igen.

Vi besökte tre fina hem under vår vistelse. Även en svärmorskandidat bjöd in oss. Så blev det dags att nöta väg igen. Vi har åkt längs dessa vägar många gånger och har nu inlett en kampanj med att äta på ett ställe vi inte ätit på innan. Denna gång fick Jussis grill besök av oss. Mätande och gott!

Snabba byten! Söndag och vi tog med oss Ofelia och Elin till Finlands final i bruks körning och töm körning. Tack och lov endast 20 km hemifrån! De placerade sig på sjätte/sjunde plats i tävlingarna. Vi kan nog inte vara annat än nöjda eftersom detta endast är en hobby.

Mera nöta väg för mig då jag på måndag morgon styrde bilen mot Vasa för en heldag på kurs! Att denna rumpa kom hem och klippte gräsmattan på kvällen - en ro för kroppen!

 Jag behöver knappast berätta att vi sover som barn. En del kan kanske tycka att vi inte är riktigt kloka men vi stressar inte över dessa nöta väg utan vi ser det som kvalitetstid och som en gemensam hobby.

 Äntligen blev det då dags för min mamma att få sina fötter fixade. Hon ringde igår kväll och berättade att operationen gått bra och att hon nu var trött. Nu får vi hoppas att det även i praktiken gått bra.

Tre flickor - så mycket kärlek!

Ha det bäst och kram!