Ett minne blott

Tänk att en liten inte alls märkvärdig operation kan bli en sådan affär.Nu är dock mina stenar ett minne blott, de bad om kremering igår.Hoppas att min värk slutar NU!

Ringde kir poli igår - igen, och bingo! Fick fullträff med att få en förstående skötare i luren.Hon fixa efter att läst min roman av sjukhusbesök så att kirurgen äntligen tog sitt ansvar ( 10 dagar efter mitt  första samtal)Mitt i allt blev det lungröntgen,magultra,blodprov och kirurgen kolla in mig och en kraftigare värkmedicin skrevs ut.Summan av alla prov: Allt ok utom infektionsvärdet som ännu var för högt!

Ibland är inte undrens tid förbi.Kirurgen ringde mig (lördag) och ville att jag skulle komma på ett EKG,hon hade funderat och ville kolla!Det blev en sväng till sjukhuset  - igen.Det blev hjärtfilm,blodtrycks mätning,syretillförsel och tre rör blod - hjärtat skulle kollas.Akutläkaren (han som kolla in mig på natten)kom.Tryckte på magen,kolla armar och nacke, han såg ju att mitt tillstånd blivit bättre sedan sist vi sågs.Sedan kommer kirurgen igen och sa att allt ser bra ut på hjärtfilmen, nu väntar vi på blodsvaren.Summan av denna dag:allt ok,men infektionsvärdet ännu högt men sjunkit sedan gårdagen.

Sucka mitt hjärta men brist inte!Skönt att de bryr sig men det kom ju 10 dagar för sent - hur kunde de i sin vildaste fantasi kunna tänka sig att det skulle hitta något då jag nästan helt ätit upp hästmedicin som blev utskrivet åt mig!

Vi ser det snöa.....

 då passar det att knäppa på symaskin och sy kramisar åt barnen på dagis eller.....

Nu har jag kvällen räddad med att fylla 25 kramisar framför tv och kvällen är din.

På måndag tänker jag åka till Nalle Maja och stoja med barnen - hoppas jag!

"De finaste" kommer nog att tycka det ska kännas underligt då mamma inte är hemma varje morgon och eftermiddag. Elin sa redan:Mamma, nu blir det så där vanligt igen men snart far vi ju på skidsemester!
Kram