Två år idag

Krasch! Bom! Aj! Hjälp!

Tänk att det idag är två år sedan jag landade raklång med vet inte riktigt vilken del som tog den största smällen tre trappsteg ner på våra plattor på gården. Två år sedan mitt liv ändrades, två år med värkmedicin - dagligen, två år med värk!

Fan tänkte jag nog mera tidigare än nu. Man lär sig leva med smärta, man lär sig visa en fasad om att allt är bra - utåt, man lär sig leva med folk som funderar och tänker: hur kan hon göra det och det men inte det? Säger bara : Kan byta kropp/rygg med vem som helst av er när som helst. Sluta ! Sluta fundera på hur och hur kan jag göra det ena men inte det andra. På ren svenska : Det ska ni fullständigt skita i ! Jag gör det som jag känner att det här fixar jag, det här gör jag för att jag absolut vill och så lite fan anamma på det så går det! Sedan kan man ta en kur med starkare värkmedicin och gilla läget! Enkelt!

Tänk att ännu i maj i år var jag på crp koll. Jag är nu under tjugo men.....

Det var fredagen 13.7 2018 då allt hände. 

Bitter - ibland, sur - till vilken nytta, arg - på vem, fundersam - allt har en mening, tacksam - varje dag för det kunde gått värre, suck - på alla dessa som funderar på hur och hur kan hon, mera tacksam - över alla som verkligen stått där då jag behövt det, livet -underbart att leva, svårt - att göra alla andra nöjda och något som jag slutat med eftersom det inte är därför jag är här en stund på jorden.Kärlek till alla! 

Ha det bäst och kram!

Kärlek när den är som bäst! Jag har lyckan att ha en person i min omgivning som får mig att le av bara tanken på honom och honom är jag rädd om. 

Sedan är ju det bästa vi gjort tillsammans : Christopher, Tobias och Elin!