Huh, jag hinner

Ännu en stund har vi maj och jag hinner memorera senaste vecka.

 Årliga besöket till barnpoli med fröken. Känslan att besöka läkaren som ger tid, som bryr sig om just patienten som sitter framför just där och då - helt underbart att det finns sådana. Vi gillar lägesrapporten han gav och formar oss efter situation och återkommer vid behov, annars besök om ett år med undantag av blodprovstagningar för att ha rätt dos medicin.

Efter en  tunga vår med många tårar som runnit längs mina kinder känner jag en enorm lycka över att få fira sonen Christophers examen. Stolt mamma!

Skål!

Har sagt det förr men det går att säga igen. Känner mig tacksam för att just mamma blev min mamma. Hon är inte endast mamma utan hon är en helt ovärderlig mommo till mina barn, en skatt!
Utan henne och pappa skulle vardagen vara som Trollstigen i Norge.

 En mamma håller sina barn i handen en kort stund i livet men för alltid i sitt hjärta!

Fölet ?! Lyser med sin frånvaro men vi är redo att rycka ut. Gläds med dottern och känner mig lika förväntansfull som hon.

Familjen är vår kärlek och lycka!

Ha det bäst och kram!