Sedan tog hon mod till sig och.......
Det tog en bra stund att komma ner första gången men som tur var ju vår räddare i nöden med.Det han gjorde idag - ja det var en vinst!
Några åk tillsammans och vips - rädslan var borta! Nu åker hon i större backar än tidigare med ett leende på sina läppar.
Temperaturen endast -7 nere vid backen men vinden kylande kall när man åkte upp i liften.
Själv traska jag ner mot byn i varierande temperatur. Diskuterade med en dam som jag gick ifatt att man känner temperatur skillnaden då man går ner, för nere i byn var det - 15 grader. Helt härligt att höra knarret under skorna, kylan som biter i kinderna och så ingen stress. Mina åkare var ner för matintag och den äldsta och den yngsta bestämde sig för att fara en stund till. Tänk vilken tur att räddare i nöden var med och räddade dagen!
Ha det bäst och kram!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar