Glädje och sorg
Skolmötet på torsdagen gick bra. Tyvärr hade inte alla möjlighet att vara med men vi som var där gjorde ett bra jobb.Det som jag tycker är en absolut lottovinst tom. mera värt än det. Det är frökens assistent. Hon vet hur hon fungerar, reagerar och tänker i skolan. Hon kompletterar mig på det område som inte jag har all fakta och information. Känns skönt att veta att hon har en som ser till hennes bästa även i skolan. Även special läraren har en speciell plats i frökens hjärta, hon har fullt förtroende för henne. Lätt att få en plats där, det ska ni veta , det är inte lätt. Nytt möte insatt med nya skolan till vilket vi hoppas alla inblandade har möjlighet att vara med på.
När jag kom hem från jobbet igår var det stor sorg i huset. Det hade varit skolsim mästerskap i vår stad och även vår fröken hade valt att i sista minuten vara med. Den här gången hade vi kontakt med fru Fortuna och fick välja bana och plats åt henne.Så långt ok! Fick meddelande på förmiddagen att hon var nervös.Pust tänkte jag.Hade inte en chans att ta mig lös från jobbet, kontakta mommo. Hon gjorde sitt bästa men väl i simhallen kom låsningen. Hennes simtränare, pappa och även en annan familjebekant gjorde sitt för att hjälpa henne men - nej! Hon gick inte ens i bassängen.
När jag kommer hem var hon så besviken,arg och frustrerad på sig själv. Tog henne i min famn och sa att jag tycker om henne för den hon är inte för det hon presterar. Lugnet kommer men endast för en kort stund. Hon går över till mommo & moffa. Jag sitter med pojkarna vid köksbordet, vi äter, skrattar och funderar tills Tobias säger: Nu är det "damp" på andra sidan. Vi går hela styrkan iväg.Möts av en "stampandeargledsenförbannadlillasysterdotter". Har under åren varit med om några låsningsanfall men nu när även hormoner är inblandade och orden inte räcker till är det hennes sätt att reagera. När jag tar henne i min famn känner jag spänningen och då är det kramar, smek, lugn och andning som gäller. Väl hemma igen ser jag hur bröderna inte hittar ro att gå till sina rum - de rör sig i köket. Syskonkärleken som jag då får uppleva där runt vårt köksbord . Den,den går rakt in i mitt hjärta och då känner jag en trygghet , trygghet att de bryr sig och kärleken finns syskonen emellan .Att få höra :Elin jag tycker om dig för att du är du. följt av en bamsekram - KÄRLEK!
Ha det bäst och kram!
Skolmötet på torsdagen gick bra. Tyvärr hade inte alla möjlighet att vara med men vi som var där gjorde ett bra jobb.Det som jag tycker är en absolut lottovinst tom. mera värt än det. Det är frökens assistent. Hon vet hur hon fungerar, reagerar och tänker i skolan. Hon kompletterar mig på det område som inte jag har all fakta och information. Känns skönt att veta att hon har en som ser till hennes bästa även i skolan. Även special läraren har en speciell plats i frökens hjärta, hon har fullt förtroende för henne. Lätt att få en plats där, det ska ni veta , det är inte lätt. Nytt möte insatt med nya skolan till vilket vi hoppas alla inblandade har möjlighet att vara med på.
När jag kom hem från jobbet igår var det stor sorg i huset. Det hade varit skolsim mästerskap i vår stad och även vår fröken hade valt att i sista minuten vara med. Den här gången hade vi kontakt med fru Fortuna och fick välja bana och plats åt henne.Så långt ok! Fick meddelande på förmiddagen att hon var nervös.Pust tänkte jag.Hade inte en chans att ta mig lös från jobbet, kontakta mommo. Hon gjorde sitt bästa men väl i simhallen kom låsningen. Hennes simtränare, pappa och även en annan familjebekant gjorde sitt för att hjälpa henne men - nej! Hon gick inte ens i bassängen.
När jag kommer hem var hon så besviken,arg och frustrerad på sig själv. Tog henne i min famn och sa att jag tycker om henne för den hon är inte för det hon presterar. Lugnet kommer men endast för en kort stund. Hon går över till mommo & moffa. Jag sitter med pojkarna vid köksbordet, vi äter, skrattar och funderar tills Tobias säger: Nu är det "damp" på andra sidan. Vi går hela styrkan iväg.Möts av en "stampandeargledsenförbannadlillasysterdotter". Har under åren varit med om några låsningsanfall men nu när även hormoner är inblandade och orden inte räcker till är det hennes sätt att reagera. När jag tar henne i min famn känner jag spänningen och då är det kramar, smek, lugn och andning som gäller. Väl hemma igen ser jag hur bröderna inte hittar ro att gå till sina rum - de rör sig i köket. Syskonkärleken som jag då får uppleva där runt vårt köksbord . Den,den går rakt in i mitt hjärta och då känner jag en trygghet , trygghet att de bryr sig och kärleken finns syskonen emellan .Att få höra :Elin jag tycker om dig för att du är du. följt av en bamsekram - KÄRLEK!
Tråkigt och jobbigt med låsningar som ställer till det. Tur hon har en sån kärleksfull familj <3 Kramar
SvaraRadera