söndag 18 november 2012

TID
Vart tar tiden vägen? Söndag kväll igen och en vecka till att sätta i arkivet.

Den här veckan har jag tillsammans med Elin varit på auditiv perception.Eftersom hon hör väldigt bra, även ljud som vi andra inte ens tänker på att vi hör men som hon hör mycket bättre än oss och som stör hennes "normala vardag" så bestämnde vi oss för att kolla upp detta alternativ till hjälp. Det visade  sig att hon har bra hörsel och de ljud som hon hör väldigt bra så var hon högt över "normal"hörsel så inte att undra att hon stressar upp sig ,vem skulle inte det. Nu väntar vi på en cd som ska utformas till hennes hörsel som hon ska lyssna på 10 min varje dag i 10 veckor.Sedan ska vi göra ett nytt test.Vi har inget att förlora.

Det finns olika människor som man beundrar och som betyder mycket för oss människor. En människa som står mig väldigt nära och som gett mig mycket och ger mig mycket det är min egna dotter.

Hon är fylld av jävlar anamma och det här ska gå. Att hon, just hon får det ena efter det andra i sin ryggsäcken måste vara ett bevis på att hon är utvald. Språket, skölkörtelproblematik som nu har uppror och vem hade väl trott att vi skulle köpa dosett till henne 11 år, det ska man väl få då man är gammal......tur att man inte vet vad som väntar bakom hörnet och sedan epilepsin.


Kan inte annat än beundra.
Förbannad kan jag bli över läraren som inte förstår, biter ihop och tänker att det måste vara hårfärgen!
(det tar vi en annan gång)
Det stämmer in på Elin. Det tar sin tid att få hennes förtroende om du alls får det, hon känner med själen inte med ögonen.

Läste en text i veckan som stämmer in på mig:
Man kan tro att jag är tjock.......men det är bara all min kärlek som sväller ut lite charmigt här och där......
Älskar Er!
Ha det bäst och kram!

1 kommentar:

  1. Härligt skrivet om kärleken till sitt barn, och oj vad starka de och vi blir av allt vi går igenom och klarar av. Kramar till dig <3

    SvaraRadera