Åtgärd

Att bli äldre är ju inte alltid en dans på rosor.
I veckan var jag in på åtgärdskliniken som det så vackert heter.
Orsaken var min mens. Att vara 48 år och aldrig haft problem med detta kvinnliga fenomen, är säkert ovanligt men så har det varit för mig ända till för ett år sedan. Då började mina blödningar vara mängder och flera dagar än tidigare. Nej så ville jag inte ha det! Att sedan tidigare ha haft det som klockan med jämna dagar och i dagarna fem till att nu ha det upp till tio dagar och mängder!!!

Gynekologen på sjukhuset erbjöd hormonspiral - nej tack till den. Hormontabletter - nej tack till det. Hm! Han tyckte inte om mitt tänkande men det är ju min kropp och då tycker jag att jag ska få bestämma  eller..... nå vi skulle vänta och se om det endast var någon rubbning.

Mitt på sommaren ringde jag och sa att nu ska det göras något. Ja du får nog vänta några månader fick jag till svar- fine, det klarar jag. Orsaken var att det skulle hyras in en apparat som de endast gör när de har många som ska göra det. I mitten av september blev jag uppringd då de frågade om jag fortfarande var på den samma linjen att min livmoder slemhinna skall brännas? Jepp! Ok då finns det tid i november. Jag kommer!!!

Snacka om puls och tryck och allt! Nervös! Jepp! Visste egentligen inte så mycket, inte ens vem som skulle utföra ingreppet.Men det gick bättre än bra och sjuksystrarna i operations salen - så rätta människor på rätt ställe. Gynekologen var överläkaren, även han mänsklig.Kunde inte fått ett bättre team! Kan även säga att det inte var denna gynekolog som varit ifrågasättande mot mig och mitt tänk.
Hur jag mår nu efter ingreppet? Det är nu andra dagen efter ingreppet och så långt mår jag bra, har inte märkbart märkt något.
Ha det bäst och kram!