Den sista dagen i november

Så har det gått en vecka igen.
Förra fredagen var det trav i Seinäjoki.

Ekipaget kom på en fin tredje plats.
Årets första julfest har vi varit på i Solf. Mmmmm, den maten! Så gott!

 Det var vi med 62 andra. Glögg, förrätter, huvudrätt och efterrätt. Allt från stående bord. Vi åt i flera timmar. Rap!

Dagen hann bli kväll innan vi styrde bilen hemåt.
Ny vecka och full rulle.

Måndag - telefonmöte. Tisdag - möte i Karleby. Kvällen till ära tog jag på mig mitt yrkesmärke - tro, hopp och kärlek. Många tankar och funderingar. En bra kväll med lärare inom småbarnspedagogiken.
Onsdag - arbetsplatsläkarbesök, fysio och hästar.
Torsdag tävling i Uleåborg.

Ekipaget hade bäst tid av alla men slutade på en bra sjunde plats av femton.Så blev det denna gång.
Fredag ! Veckans bästa dag och en nästan ledig sådan. Vi har barnens julfest på jobbet ikväll. Att det småduggar, blåser och all snö smällt bort inför kvällen .....en småsak. Att festen ska vara utomhus, det sätter däremot humöret på prov. Men i vårt yrke finns det inga dåliga väder, endast dåliga kläder!
Ha det bäst och imorgon kommer första luckan i decemberkalendern!
Kram!

Redan torsdag

November är snart slut och jag funderar vart har hösten tagit vägen. Att jag jobbat endast  50% har varit precis lagom för hur skulle jag annars hunnit med allt det andra. Skämt och sido, jag eller ryggen min skulle inte fixat 100%.

 Sedan senast har det då igen varit en hel del men inte med stress eller jobbig betoning utan detta är livet. Pelle , min lilla prins tar en dag i taget och sover i mängder däremellan som han får för sig att nu ska det lekas. Snart firar vi hans fjorton års dag.

 Ett besök igen till röntgen och ortoped.Min rygg har inte enligt bilderna ändrat något varken till bättre eller sämre men det har då med andra ord stabiliserat sig. Nu får jag i princip gör allt! Hm, eller vad jag klarar av från dag till dag. Ont kan jag ha upp till ett år ännu, så! Tur att man inte är bitter!

 Dessa fyrfotade vänner - terapi för hela kroppen även knoppen. Att jag fixar att gå med i mommos tållatossadaras takt - ett framsteg för mig!

 Att få vakna och hitta denna bild som meddelande på telefon, det gör ju onekligen att man drar på smilet extra högt. Söta öde! Tack Majvor för bilden.

 Kallt väder har vi men ingen snö. Harpan har vintertäcke premiär idag. Dessa två fyrfotade är så goa och ja.......

 En julklapp i tomtens säck!

Ha det bäst och kram!

Åtgärd

Att bli äldre är ju inte alltid en dans på rosor.
I veckan var jag in på åtgärdskliniken som det så vackert heter.
Orsaken var min mens. Att vara 48 år och aldrig haft problem med detta kvinnliga fenomen, är säkert ovanligt men så har det varit för mig ända till för ett år sedan. Då började mina blödningar vara mängder och flera dagar än tidigare. Nej så ville jag inte ha det! Att sedan tidigare ha haft det som klockan med jämna dagar och i dagarna fem till att nu ha det upp till tio dagar och mängder!!!

Gynekologen på sjukhuset erbjöd hormonspiral - nej tack till den. Hormontabletter - nej tack till det. Hm! Han tyckte inte om mitt tänkande men det är ju min kropp och då tycker jag att jag ska få bestämma  eller..... nå vi skulle vänta och se om det endast var någon rubbning.

Mitt på sommaren ringde jag och sa att nu ska det göras något. Ja du får nog vänta några månader fick jag till svar- fine, det klarar jag. Orsaken var att det skulle hyras in en apparat som de endast gör när de har många som ska göra det. I mitten av september blev jag uppringd då de frågade om jag fortfarande var på den samma linjen att min livmoder slemhinna skall brännas? Jepp! Ok då finns det tid i november. Jag kommer!!!

Snacka om puls och tryck och allt! Nervös! Jepp! Visste egentligen inte så mycket, inte ens vem som skulle utföra ingreppet.Men det gick bättre än bra och sjuksystrarna i operations salen - så rätta människor på rätt ställe. Gynekologen var överläkaren, även han mänsklig.Kunde inte fått ett bättre team! Kan även säga att det inte var denna gynekolog som varit ifrågasättande mot mig och mitt tänk.
Hur jag mår nu efter ingreppet? Det är nu andra dagen efter ingreppet och så långt mår jag bra, har inte märkbart märkt något.
Ha det bäst och kram!

Första gången

Nu har det då hänt. Ofelia och Harpan har travat tillsammans.Det gick bättre än bra och vi är glada över att Marjo ville och kunde komma och köra Ofelia som hon kört tidigare.

Mörka bilder, för det är ju mörkt nu oberoende vilken tid det är på dagen. Vill ha lite solsken NU - tack!

Att få komma hem till ett nystädat hus -lyx! Som ni säkert redan förstår blir det många timmar i veckan med hästarna så prio ett är inte städningen hemma, men idag hade mannenimittliv gjort det! Städat och skurat! Du är ju så bäst!

Sovmorgon bjöd vi på åt Elin på lördag. Vi hämtade även hem mera hö och med denna hölada får jag fina flashback minnen från barndomen då man hoppade i hö hemma hos min moster. Vi njuter av kvalitetstid. Det behöver ju inte vara tiden i sängen, på en middag, ett biobesök eller framför tv i varsin länstol. Nej, det gäller att ta vara på stunden just där och nu!
Idag söndag  har vi firat min man - barnens pappa och så min egen pappa. Flaggan hissade Elin då vi smög iväg till hästarna, för idag var det Tonys tur att ha sovmorgon.

Hoppas ni alla haft en fin dag!
Ha det bäst och nu blir det hästmotionering i manegen! Order från ägarinnan som är på jobb!
Kram!

Redan torsdag

Nu har det igen gått en vecka och inga nya rader har jag skrivit.Hmm!
Förra veckans fredag var vi till en alldeles underbar affär, enligt oss. Där finns allt och lite till om man har häst.

 Inte nog med alla saker, butiken i sig är en ren fröjd att besöka. Fint upplägg på alla grejer.

 Snyggt uppsatt, stiligt och precis alldeles lagom med grejer - inte proppfulla hyllor.

Här har vi nog köpt den mesta som vi har eller från deras lastbil som kör runt på travtävlingar i nejden. Bra saker, för travfolket ska ha saker som håller - småler!
Helgen var en "hemmahelg", inga travtävlingar men stallet fick många timmar. Tänk att man kan få ett nytt intresse vid "min" ålder. Nu är det ju inte jag som tävlar och har huvudansvaret för hästarna men det är jag som står som en av två stöttepelare, så kul!

Aldrig hade jag väl trott att två hästar skulle kunna ge så mycket värme och kärlek. Gänget som hör mig prata med dessa två får för min del gärna tänka: Har hon hela verktygs backen borttappad! För jo jag pratar med dem som "mommos gulle" - Ofelia och mommos tållatåssadara - Hurtiga Harpan. Kärt barn har många namn.
I övrigt har jag besökt fyssen, den får jag tacka så mycket. Utan den skulle jag nog inte kommit så här långt i min rehabilitering.
Ha en fin torsdag och ha det bäst!
Kram!

Endoskopi, hm!

Tarmtömningen gick bättre än bra. Jag frös som bara den men .........skiten kom ut.
Att bli undersökt av samma läkare som gjorde det i sommar - fullträff. Tur för mig att sjukhuset i vår stad köper tjänster från Vasa och att jag fick reda på det. Toppen!
Det vad jag däremot inte visste var att det tog så jävla ont som det gjorde. Hade nog en massa värkmedicin i kroppen i somras. Trodde ju att det var relativt smärtfritt men tji, fick jag. Kände mig som en uppblåst ballong

och de såg på mig att det var jobbigt, pust! Bad sköterskorna att göra som hon gjort i Vasa. Tryck mig på magen! De gjorde det och jag överlevde utan smärtmedicin.Vad underbart att sedan få höra att allt ser bra ut, små ärrbildningar från sommaren såg han men annars med blotta ögat var allt ok. Nu får jag vänta på provbits svaren.
Efter denna dag somnade jag ovaggad genast efter klockan nio. ZZzzzz...
Ha det bäst och kram!